sand
Substantiv
sand
- uttal: sand /sand/
- sten som blivit till små korn, antingen genom väder och vind eller på konstgjord väg
- Jag har aldrig sett så mycket sand, sa turisten på besök i Saharaöknen.
- (geologi) jordart med kornstorlek mellan 0,06 och 2 mm
- Etymologi: Av fornsvenska sander, av fornnordiska sandr, av urgermanska *sanda(z). Besläktat med isländska sandur, norska fornengelska (engelska ), fornhögtyska sant (tyska Sand). Ytterst av urindoeuropeiska *sam(a)dho-, motsvarande grekiska ἄμαθος, amathos, "sand"; troligen en uttalsförenkling av *bhsam(a)dho-, av roten *bhes-, med rotbetydelsen "att krossa", "att gnugga". Härigenom besläktat med latin sabulum, grekiska ψάμμος, psammos (varav psammit), båda "sand", och sanskrit bhas, "sönderkrossa".
- Sammansättningar: kattsand, kvartssand, kvicksand, sanddyna, sandjord, sandkaka, sandkorn, sandkrypare, sandlåda, sandmask, sandmaskros, sandslott, sandsnäppa, sandstrand, sandtärna, sandöken
- Fraser: sticka huvudet i sanden
Översättningar
små korn sten
- bokmål: sand
- engelska: sand (en)
- finska: hiekka (fi)
- franska: sable (fr) m
- isländska: sandur (is)
- japanska: 砂 (ja) (suna)
- katalanska: sorra (ca)
- malajiska: pasir
- nederländska: zand (nl) n
- polska: piasek (pl) m
- ryska: песок (ru) m (pesók)
- spanska: arena (es) f
- tyska: Sand (de) m
