seger

Substantiv

seger

1. vinst över en motståndare

   Etymologi: Av fornsvenska sigher, segher, sægher, seygher, av fornnordiska sigr, av urgermanska *segaz. Av indoeuropeiska *ségʰos ~ ségʰes- ("kontroll, makt"). Besläktat med sanskrit सहस् (sáhas, "kraft, makt, seger").

   Antonymer: förlust, nederlag

   Besläktade ord: segra

   Sammansättningar: segerdag, segerherre, segerhuva, segerrik, segerstolt, segertåg, segervilja, segerviss, segeryra, valseger

Synonymer

viktoria, triumf, vinst