silver

Substantiv

silver

1. metalliskt, blänkande grundämne med atomnummer 47 och kemisk beteckning Ag

   Etymologi: Av fornsvenska silver, selver, sylver, sölver, silf, self, sylf, sölf, dialektalt på svenska finnes varianterna silv, syll, sylv, söl, söll. Identiskt med danska sølv, sølver, isländska silfur, norska sølv, sylv, fornnordiska silfr, sylfr , engelska (av fornengelska seolfor, seolofor), frisiska sulver, nederländska zilver, tyska Silber, Det germanska ordet har motsvarigheter även i baltiska och slaviska språk, (litauiska sidabras), keltiska språk, och icke-indoeuropeiska språk (baskiska zilar, zilhar och fler dialektala varianter) och möjligen berberspråk (tashelhit aẓrf), med den ursprungliga källan till ordet är oklar. En teori är att ursprunget går att finna i semitiska språk (akkadiska sarpu "förädlat silver", från verbet sarapu "förädla").

2. silvermedalj, silverfärgad medalj som vanligtvis delas ut till den som kommer på andra plats i en tävling

Sammansättningar: kvicksilver, matsilver, nysilver, silverarmband, silverbröllop, silverfärgad, silvergrogg, silvergruva, silverhalt, silvermedalj, silvermynt, silverpenning, silverräv, silvertejp, silvertärna, silvervit