sitta

Verb

sitta

1. befinna sig i vilande läge på bakdelen, och med överkroppen vertikal

   1935: Bröllop på Ekered, Agnes von Krusenstjerna:

   Skulle händerna ett ögonblick slappna i sitt grepp om den, kunde den ju glida av henne, och där sutte hon naken.

   sitta vid makten, rodret, årorna

   sitta (lutad) över sina böcker

2. (genom konjunktiv) i sittandes ställning

   När vi satt och åt ringde telefonen.

3. (om saker) vara placerad (på en viss plats); befinna sig

   Vanliga konstruktioner: sitta hemma

   Om ögonen sutte bak skulle håret vara i vägen.

4. passa, ha rätt storlek

   Den här kjolen sitter inte som den ska.

5. leva eller befinna sig i ett visst tillstånd

   Vanliga konstruktioner: sitta bra, sitta bann, sitta i goda dagar, sitta still, sitta väl, sitta trångt, sitta vackert, sitta vaken

6. ha säte (och stämma) i en beslutande församling; inneha en befattning

   Han sitter i riksdagen.

   sitta på riddarhuset

Sammansättningar: kvarsittare, översittare

Besläktade ord: sittning

Grammatik: I äldre text förekommer även supinumformen setat som alternativ till suttit, och konjunktivformen sutte.

Se även: sätta

Fraser