skrik

Substantiv

skrik

  1. starkt ljud vanligen framkallat av människa, ofta rädd, upprörd eller under smärta
    Hörde du inte skriket nyss?
    Besläktade ord: skrika

Synonymer

skri, rop, vrål, vråla, tjut, skrål

Översättningar
  • engelska: scream (en)
  • franska: cri (fr) m
  • italienska: urlo (it) m, grido (it) m
  • spanska: grito (es) m, chillido m
  • tyska: Schrei (de) m, Geschrei (de) n

Verb

skrik

  1. böjningsform av skrika