skruv
Substantiv
skruv
- (teknik) gängad liten metallstav, med en ände vanligen spetsig och den andra försedd med någon form av förtjockning (benämnd huvud)
- Sammansättningar: evighetsskruv, korkskruv, skruvdragare, skruvhuvud, skruvmejsel, skruvstycke, skruvstäd, stämskruv
- Fraser: ha en skruv lös, på skruvar, ta skruv
- (sport) sätt för en boll att rotera och vrida sig efter att ha blivit sparkad, kastad eller på annat sätt satt i rörelse genom luften
Hyponymer
- metallstav
- gipsskruv
- maskinskruv
- spårskruv
- stjärnskruv
- träskruv
Besläktade ord
- skruva
Översättningar
metallstav
- bokmål: skrue
- danska: skrue
- engelska: screw (en)
- finska: ruuvi (fi)
- franska: vis (fr) f
- isländska skrúfur m
- italienska: vite (it) f
- polska: śruba (pl) f
- tyska: Schraube (de) f
boll
- bokmål: skru, skruball
- finska: kierrepallo
- tyska: Effet m
