slyngel

Substantiv

slyngel

1. (eventuellt nedsättande) halvvuxen pojke som är full av upptåg och pojkstreck; oerfaren, otuktad ung man

   1964: Turturduvans röst, sidan 10, Gunnar Falkås:

   Slyngeln skrattade brett och tillade: — Di säjer ock att prosten i Vånga han ä fem brabantska alnar tjocker.

   Sammansättningar: slyngelaktig, slyngelstreck, slyngelålder, slyngelår

2. † (ålderdomligt) pojke eller man, särskilt om karl av längre samhällsklass, såsom betjänt, dräng eller liknande

Synonymer