småtimme

Substantiv

småtimme

  1. (normalt i plural bestämd form: småtimmarna) en av de timmar som närmast följer efter midnatt, typiskt mellan klockan ett och tre
    Vanliga konstruktioner: småtimmarna, fram på småtimmarna, in på småtimmarna, på småtimmarna
    Etymologi: Namnet kommer av att klockslagen representeras med låg siffra (1, 2, 3), dvs. små tal.
en av timmarna efter midnatt
  • engelska: small hours (en) pl., wee hours (en) pl., wee small hours (en) pl.
  • finska: aamuyö (fi) sing., pikkutunnit pl.