snappa

Verb

snappa

  1. (snabbt) plocka till sig, rycka till sig; fånga plötsligt; stjäla
    Han snappade åt sig en kaka.
    Vanliga konstruktioner: snappa till sig, snappa åt sig
    Sammansättningar: flugsnappare, snapphane
  2. (bildligt) få höra, få reda på
    Vanliga konstruktioner: snappa upp
Fraser: (partikelverb) snappa bort, snappa till sig, snappa upp, snappa åt sig
Besläktade ord: snabb, snaps

Synonymer

gripa

rycka till sig
  • engelska: snap (en)
  • polska: porwać (pl), capnąć
få höra, få reda på
  • polska: zasłyszeć

Substantiv

snappa

  1. (ålderdomligt) näpst, upptuktelse; näsbränna, minnesbeta, "läxa"; (även om) motgång eller nederlag i strid