spricka
Substantiv
spricka u
- långsmal delning bildad av påfrestning på hårt och ofta sprött material
- oenighet mellan två tidigare vänskapliga parter
Synonymer
klyfta,
brista,
krackelera
Översättningar
delning
- engelska: crack (en), chink (en)
- litauiska: plyšys m, įtrūkimas m, įskilimas m
- tyska: Riss (de) m, Riß (de) m, Sprung (de) m, Spalte (de) f, Spalt (de) m
Verb
spricka (intransitivt)
- (om hårt och ofta sprött material) rämna, brytas sönder och bilda långsmal öppning
Besläktade ord
Översättningar
Översättningar
- engelska: crack (en), burst (en)
- polska: pękać (pl); rozprysnąć się
- tyska: platzen (de), zerbrechen (de), bersten (de)