krackelera

Verb

krackelera

Spricka.
(konst) ge något föremål ett nät av fina sprickor
(bildligt) börja upplösas eller falla sönder

2011 (14 dec): Dansk statsminister sur på "Borgen" (Helsingborgs Dagblad):

Men så krackelerar idyllen och stress, skilsmässa och en psykisk sjuk dotter blir följden.

Synonymer

spricka, sönderfalla