Etymologi: Fornsvenska stæþia, forn- och nyisländska steðja, danska stede, medellågtyska steden, fornengelska stæððan, till ett adjektiv *staða-, *staþa- ’stående’ ’fast’, fornisländska staðr ’som vill stå kvar’ ’istadig’ (om häst); grundbetydelsen är således att få någon/något att stå kvar.