stämning

Substantiv

stämning

  1. (psykologi) tillstånd vari en människas känslor befinner sig inför ett visst föreställningsinnehåll; (tillfälligt) sinnestillstånd som sätter sin prägel på någons medvetande
  2. den anda, atmosfär eller ton som råder hos en grupp eller krets av personer vid en plats, en fest, en högtid e.d.
    Sammansättningar: feststämning
  3. (musik) åtgärd som utförs på ett instrument för att en musiker ska kunna spela rent på det
  4. (juridik) det att kalla någon inför domstol (stämma) för att ha begått brott
Besläktade ord: stämma, förstämning

Synonymer

sinnestillstånd, känslotillstånd, känsloläge, atmosfär, anda

känslotillstånd
  • franska: sentiment (fr) m, état d'esprit (fr)
  • polska: nastrój (pl) m
  • tyska: Stimmung (de) f
atmosfär
  • japanska: 空気 (ja) (くうき, kuuki), 雰囲気 (ja) (ふいんき, fuinki)
  • polska: nastrój (pl) m, atmosfera (pl) f
musik
  • franska: accord (fr)
  • polska: strojenie n
  • tyska: Stimmung (de) f
juridik
  • franska: assignation (fr)
  • polska: pozew m, powództwo n, wezwanie (pl) n do sądu
  • tyska: Klage (de) f (am Gericht), Vorladung f