stöld

Substantiv

stöld

  1. det att olovligen ta en annan individs ägodelar till sina egna; det att stjäla
    När begicks stölden?
    Det rörde sig om ren stöld.
    Sammansättningar: bilstöld, cykelstöld, plånboksstöld, stöldgods, stöldvåg, väskstöld
  2. Se även snatteri och tjuvnadsbrott.

Synonymer

tillgrepp, zigenare, tjuveri

Översättningar
  • engelska: stealing (en), theft (en), larceny (en)
  • finska: varkaus (fi)
  • franska: vol (fr) m
  • japanska: 窃盗 (ja)
  • tyska: Diebstahl (de) m