stöt

Substantiv

stöt

(mekanik) då två kroppars ytor möts; kortvarig kraftverkan mellan två föremål
situation där en person (eller ett djur) utsätts för en elektrisk ström
tävlingsgren i tyngdlyftning
välplanerat rån

Synonymer

chock, slag, rån, knuff, kupp, vindil

Besläktade ord

stöta

Sammansättningar

dödsstöt
elektriskt stöt
stötdämpare
stötfångare
stötesten

Översättningar

då två kroppars ytor möts

polska: uderzenie^(pl) n, potrącenie n
tyska: Stoß^(de) m

kortvarig utsättning för en elektrisk ström

japanska: 感電 (かんでん, kanden)

polska: porażenie n, wstrząs^(pl) m
tyska: Stromschlag^(de) m

tävlingsgren i tyngdlyftning

polska: podrzut m
tyska: Stoßen n

välplanerat rån

engelska: heist^(en)

polska: skok^(pl) m, napad^(pl) m

Verb

stöt

böjningsform av stöta