stans

Substantiv

stans

• uttal: stans /stans/ (betydelse 1, 2, 3), sta:ns (4)

1. viss plats (framför allt som led i sammansättningar, -stans)

   Har du kollat någon mer stans?

   Etymologi: Fornsvensk bildning till stad.

2. ställning, sätt att stå på (särskilt inom fäktning)

   Etymologi: Ytterst av latin stare, "att stå".

3. ett versmått
4. böjningsform av stad
5. böjningsform av sta