stickning

Substantiv

stickning

det att fläta samman maskor av garn till tygstycke (klädesplagg) med hjälp av två stickor
(överfört) resultatet av att göra detta

Etymologi

Av lågtyska strikken eller tyska stricken.

Besläktade ord

sticka

Översättningar

det att sammmanfläta maskor

bokmål: strikking
danska: strikning
engelska: knitting^(en)
färöiska: binding

isländska: prjón n
kymriska: gweu^(cy)
nynorska: strikking
tyska: stricken^(de)