fläta

Substantiv

En fläta.

fläta

typ av dekorativ sammanfogning av tre eller fler fibrer, band, snören eller hårlockar

Sammansättningar: flätverk, hårfläta, vetefläta

Synonymer

krans, kringla, snodd

Översättningar

sammanfogning av tre eller fler band

engelska: braid^(en), plait^(en)
finska: letti^(fi)
franska: tresse^(fr) f
isländska: flétta^(is) f

japanska: 三つ編み (みつあみ, mitsuami)
kurdiska: gulî^(ku), kezî^(ku)
polska: warkocz^(pl) m, splot^(pl) m
ryska: коса^(ru)
tyska: Zopf^(de) m, Flechte^(de) f

Verb

fläta

foga samman tre eller flera fibrer, band, snören eller hårlockar; (även överfört)

Vanliga konstruktioner: fläta ihop / in / samman
(i uttrycket: fläta till) slå (någon)

Etymologi: Fornsvenska flæta, fornnordiska flétta, urgermanska *fleh-, från indoeuropeisk rot *pleḱ-, varav även latin plectere, "att fläta" (varav engelska plait, andra elementet i komplex) och plicare, "att vecka" (jämför applicera, komplicera, replikera), grekiska πλήκω, "flätar", och ryska плести, "att fläta". Möjligen även besläktat med engelska flax, "lin", och/eller bl.a. svenska flaska.

Översättningar

foga samman tre eller flera band

engelska: braid^(en), plait^(en)
finska: letittää^(fi)
franska: tresser^(fr)
latin: plectere

polska: pleść^(pl), splatać^(pl)
ryska: плести^(ru)
tyska: flechten^(de)

Wikipedia har en artikel om: fläta