stryk

Substantiv

stryk

  1. det att medvetet utsätta (någon) för fysisk skada eller det att medvetet utsättas för fysisk skada (av någon)
    Vanliga konstruktioner: få stryk, ge stryk, åka på stryk
    Sammansättningar: storstryk, strykbänk, strykpojke, strykstraff, stryktålig
  2. en eller flera kringstrykande människor, luffare (ålderdomligt, men finns i frasen "ful som stryk")
    Vanliga konstruktioner: ful som stryk

Synonymer

spö, däng, pisk

det att medvetet utsätta (någon) för fysisk skada eller det att medvetet utsättas för fysisk skada (av någon)
  • tyska: Prügel (de) pl., Dresche (de) f, Schläge (de) pl., Haue (de) f
en eller flera kringstrykande människor, luffare (ålderdomligt, men finns i frasen "ful som stryk")

Verb

stryk

  1. böjningsform av stryka