skada

Substantiv

skada

  1. fel på något orsakat vid ett särskilt tillfälle
    Bilen har en mindre skada framtill.
    Jag har en medfödd skada i knät.
    Sammansättningar: förslitningsskada, hjärnskada, krigsskada, kroppsskada, skadeglad, skadeglädje, skadeskjuten, skottskada, vårdskada

Synonymer

fördärva, sarga, defekt, såra, förstöra, förödelse, men, blessyr

Översättningar
  • bokmål: skade (no) m
  • danska: skade (da)
  • engelska: (om varelse) injury (en); (om föremål) damage (en)
  • finska: vaurio (fi) (om föremål), vamma (fi) (om varelse)
  • franska: blessure (fr) f, lésion (fr) f (om varelse), dégât (fr) m (om föremål)
  • isländska: skaði m, mein (is) n
  • japanska: (animatum) 怪我 (ja) (けが (ja), kega), (ja) (きず (ja), kizu); (ja) (がい, gai), 損害 (ja) (そんがい, songai); (inanimatum) 破損 (はそん, hason)
  • nederländska: (om varelser) verwonding (nl); (om föremål) schade (nl)
  • turkiska: yara (tr), hasar (tr)
  • tyska: Verletzung (de) f, Schaden (de) m

Verb

skada

  1. orsaka skada
    Du får inte skada något föremål i museet.
  2. (reflexivt) såra sig
    Hon skadade sig när hon ramlade.
Sammansättningar: brännskada, frätskada, krigsskada, köldskada, skadedjur, skottskada


orsaka skada
  • bokmål: skade (no)
  • danska: skade (da)
  • engelska: (om djur) hurt (en), injure (en), wound (en); (om föremål) damage (en)
  • finska: vahingoittaa (fi)
  • franska: blesser (fr) (om djur), endommager (fr) (om föremål)
  • isländska: skaða
  • japanska: (animatum) 怪我する (けがする, kegasuru); 害する (がいする, gaisuru), 損害する (そんがいする, songaisuru); (inanimatum) 破損する (はそんする, hasonsuru)
  • nederländska: (om djur) verwonden (nl), bezeren (nl); (om föremål) beschadigen (nl)
  • turkiska: yaralamak (tr), hasar vermek
  • tyska: beschädigen (de), schaden (de), schädigen (de)
såra sig

verletzen (de)