stycke

Substantiv

stycke

1. avskild del av något helt som sönderdelats eller tänkts sönderdelat (brödstycke, köttstycke, trästycke, tygstycke)

   Han åt ett stycke av brödet.

   Hon tog ett stycke trä ur traven.

2. ett obestämt mått för exempelvis för längd eller tid

   Han gick ett stycke bortåt vägen.

3. ett mynt, till exempel runstycke
4. olika konstnärliga verk (musikstycke, teaterstycke, textstycke, altarstycke = målning)

   Kan du sluta spela samma stycke om och om igen!

   Läs tredje stycket nerifrån på sidan 7.

5. en kanon, härav styckebruk och verbet bestycka
6. för att uttrycka helhet i uttrycket i ett stycke
7. nedsättande uttryck om en kvinna

   Hon var ett riktigt stycke.

8. (vardagligt) kortform för musikstycke

Synonymer

paragraf, pjäs, bit, fragment, parti, avsnitt, part

Etymologi

Det fornsvenska stykke har gemensamma forngermanska rötter med tyska Stück. Många användningar (som musikstycke) har uppenbarligen kommit in från tyskan.

Märk att franska pièce, svenska pjäs, kan användas både om mynt, teaterstycken, målningar, skulpturer och kanoner.

Sammansättningar

• mästerstycket
• konststycket

Fraser

• stycke för stycke (bit för bit)
• lämna i sticket överge i svårighet