stånd

Substantiv

stånd

1. saluplats på torg, i basar e.d.; liten, tillfällig, ofta enkel och öppen byggnad med disk över vilken innehavaren säljer varor hon har med sig

   Vi måste titta på alla stånd innan vi går hem.

2. persons familjerättsliga ställning

3. (historia) samhällsklass med vissa lagliga rättigheter och skyldigheter (i äldre samhällssystem)

   Hyponymer: (de svenska ständerna:) bondeståndet, borgarståndet, prästeståndet, adelsståndet

   Vilket stånd tillhörde han?

4. (i fraser) skick, tillstånd; tillräcklig förmåga; det att vara förmögen att utföra något; det att kunna (göra) något

   Tror du han är i stånd att köra hem själv?

   Fraser: sätta i stånd, vara i stånd till ngt eller att göra ngt, vara ur stånd att göra ngt, få till stånd, komma till stånd

5. (i fraser) tillstånd av aktiv motverkan

   Fraser: hålla stånd mot ngt

6. (vardagligt, slang) erektion

   Jag fick stånd i duschen när jag tänkte på Elin.

   Sammansättningar: morgonstånd

Besläktade ord: stå, stånda, ståndaktig, ståndare, ständig, anstånd, avstånd, bestånd, bistånd, förstånd, motstånd, stillestånd, tillstånd, välstånd

Synonymer

civilstånd, kast, samhällsskikt, rang, klass, klasstillhörighet, erektion, ståfräs