tappa

Verb

tappa

  1. förlora greppet om eller kontakten med
    1928: Lotten Brenners ferier, Hjalmar Bergman:
    Han tappade greppet över sina tankar, han kunde inte längre erinra sig sina handlingar, sina ord eller sina avsikter.
    Fraser: tappa bort, tappad bakom en vagn
  2. (om vätska) hälla i eller ur, låta rinna ur
    1934: Tekniska tidskriften Bergsvetenskap:
    Vi tappade därefter stålet i slaggen med större eller mindre häftighet.
    Se även: buteljera, tapp
Sammansättningar: ertappa, förtappad

Synonymer

förlora, släppa, hälla, mista, miste

förlora
  • danska: tabe
  • engelska: drop (en), lose (en)
  • franska: perdre (fr)
  • latin: amittere
  • ryska: ронять (ru) (ranját'), терять (ru) (terját')
  • tyska: verlieren (de)
hälla i eller ur
  • danska: tappe
  • tyska: zapfen (de), abzapfen, abfüllen, (ölfat) anstechen