tillämplighet

Substantiv

tilllämplighet

1. egenskapen att vara tillämplig

   1886: Svenska akademiens handlingar ifrån år 1796. Band 35, sidan 249 (Svenska Akademien):

   Läsaren torde afgöra, huruvida det som yttrades för nära åttio år sedan ännu äger någon tillämplighet.

   1887: Gustaf Mauritz Armfelt. Band 3, sidan 439 (Stockholm), Elof Christofer Tegnér:

   Tänkvärda ord, som för alla tider […] hafva sin tillämplighet.

   Etymologi: Avledning av tillämplig.

Synonymer