tjuv

Substantiv

tjuv

• uttal: /ɕʉːv/

1. person som olovligen tar andras ägodelar till sina egna; person som stjäl; brottsling

   Såg du tjuven?

   Varianter: tjyv (vardagligt)

   Etymologi: Fornsvenska þiūver, þȳver; motsvarande forndanska tjuv, tjyv, tyv (danska tyv), norskt bokmål tyv, fornvästnordiska þjófr, isländska þjófur, nynorska tjuv, gotiska

   © 2024 AB24.