toffel

Substantiv

toffel

1. en enklare sko, ofta utan hälkappa

   Varianter: toffla (dialektalt)

2. toffelhjälte; person (vanligen man) som inte kan stå upp för sig själv, vanligen mot en kvinna

   Varianter: tofflare

3. (vardagligt, nedsättande) person (oftast av manligt kön) som aldrig kan säga nej till sin partner

   Hans kompisar tyckte att han var en toffel som tillbringade all sin tid med flickvännen i stället för att umgås med grabbarna.

   Varianter: tofflare

Användning

skodon

Formen "toffla" är ursprungligen en dialektal variant. Dock är det denna form som fått stå för pluralformen, då den rikssvenska pluralformen "tofflar" trängts undan.

Etymologi

Belagt i svenskan sedan 1525, via lågtyska från franska pantoufle (jämför pantoffel).

Sammansättningar

skodon

• filttoffel
• morgontoffel
• toffeldjur
• trätoffel

person

• toffelhjälte

Se även

• mockasin
• ladda