torn

Substantiv

torn

  1. hög smal ihålig byggnad, fristående eller som del av större komplex
  2. (schack) en schackpjäs som går rakt längs rader eller kolumner
  3. (biologi) hårt, spetsigt utskott på växt
    Se även: törne

Sammansättningar

1. byggnad
  • bokmål: tårn n
  • bulgariska: кула (bg)
  • danska: tårn (da)
  • engelska: tower (en)
  • estniska: torn (et)
  • finska: torni (fi)
  • franska: tour (fr) f
  • italienska: torre (it) f
  • katalanska: torre (ca)
  • latin: turris (la) f
  • lettiska: tornis m
  • litauiska: bokštas
  • malajiska: menara
  • nederländska: toren (nl) m
  • nynorska: tårn n
  • polska: wieża (pl)
  • portugisiska: torre (pt) f
  • rumänska: turn (ro)
  • ryska: башня (ru) f
  • spanska: torre (es) f
  • tjeckiska: věž (cs)
  • tyska: Turm (de) m
  • ungerska: torony (hu)
2. schackpjäs
  • bokmål: tårn n
  • danska: tårn (da)
  • engelska: rook (en), castle (en)
  • franska: tour (fr)
  • isländska: hrókur m
  • italienska: torre (it)
  • nederländska: toren (nl)
  • nynorska: tårn n
  • polska: wieża (pl)
  • spanska: torre (es)
  • tyska: Turm (de) m
  • ungerska: bástya (hu)
3. biologi
  • bokmål: torn m
  • engelska: thorn (en)
  • finska: piikki (fi)
  • franska: épine (fr) f
  • nynorska: torn m
  • tyska: Dorn (de) m