träta

Substantiv

träta

  1. tvist, klammeri, gräl, mellanhavande, dispyt, ordstrid, kiv
    Vanliga konstruktioner: träta med ngn, träta mellan ngra, träta om ngt
    Fraser: (kollokationer) komma i träta med ngn
    1898: Det kinesiska nyåret (Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning), C. J. A. Kihlstedt:
    Beredelserna för nyårets firande bestå uti att klarera alla skulder gjorda under året, hvilket ofta är brydsamt och i flesta fall förenadt med trätor och slagsmål.
    Sammansättningar: trätgirig, trätobroder

Synonymer

bråka, strid, tvista, dispyt, käbbla, opartisk, munhuggas, gräla

tvist, gräl, mellanhavande, ordstrid
  • polska: sprzeczka f, zwada f, kłótnia (pl) f

Verb

träta

  1. kivas, gräla, munhuggas
    Vanliga konstruktioner: träta med ngn, träta om ngt
    Nu säger du åt ungarna att sluta träta ögonaböj!
    1895: Äktenskapliga kärleken och dess motsats:
    En kysk hustru kan betrakta mannen med sträf min, tilltala honom med skarp röst, och jemväl vredgas och träta, och dock likväl i hjertat hysa en smekande och öm kärlek mot honom.
kivas, gräla, munhuggas
  • polska: sprzeczać się (pl), wadzić się (pl)