trappa
Substantiv
trappa
- anordning utomhus, i byggnad eller större fordon bestående av flera steg i olika höjder efter varandra, avsett för att underlätta vertikal positionsförändring hos människor och andra djur
- Thomas gick upp för trappan till övervåningen.
- Varianter: trapp
- Sammansättningar: farstutrappa, halvtrappa, rulltrappa, trappavsats, trappgavel, trapphus, trappsteg, trappuppgång
- Fraser: trappa upp, trappa ned
Översättningar
Översättningar
- bokmål: trapp (no) mf
- engelska: stairs (en)
- franska: escalier (fr) m
- färöiska: trappa f, trøppa f
- italienska: scala (it)
- japanska: 階段 (ja) (かいだん, kaidan)
- nynorska: trapp (nn) f, tropp f
- portugisiska: escada (pt)
- ryska: лестница (ru)
- tyska: Treppe (de) f
Verb
trappa
- (endast med partikel) ändra nivå eller intensitet
- Fältskärns berättelser av Zacharias Topelius - Kapten Gast blef en ansedd man, trappade åter upp på ärans stege, betalade gamla krogskulder och aktade sig väl att göra nya.
- (endast med partikel) förflytta sig efter hand
- 1924:I mästarens ärenden. 35 år som svensk baptistpredikant av John Wahlborg - En söndagskväll på vintern 1885 sågos grupper av allvarliga män och kvinnor trappa av in på den s. k. »Uglas gård» i Mariestad.
