trassla

Verb

trassla (ofta med partiklar)

1. vara trasslig, inte fungera korrekt; ställa till besvär; krångla, strula

   Vanliga konstruktioner: ngn/ngt trasslar, det trasslar (med ngt)

   Han har lovat att om det trasslar med datorn får jag ringa.

2. syssla med något trassligt

   Vanliga konstruktioner: trassla med ngn/ngt

   Jag har hållit på och trasslat med mitt cv ett tag nu och inser att det är väldigt svårt att komma på vad man har för egenskaper.

3. få något att bli trassligt; krångla till

   Vanliga konstruktioner: trassla ngt

   Knutar är nog ingen bra ide eftersom det kan trassla linan.

4. (reflexivt: trassla sig; om trådar, hår e.d., även abstrakt) bli trasslig; bli till en härva; få knutar på sig

   När jag väl kom fram till sjön hade fiskelinan trasslat sig så svårt att det tog en halvtimme att reda ut den igen.

Fraser: (partikelverb) trassla sig fram, trassla sig igenom, trassla ihop, trassla ihop sig, trassla in, trassla in sig, trassla till, trassla till sig, trassla sig ur, trassla sig ut

Besläktade ord: trassel, trasslig