undergå

Verb

under

  1. utsättas för; vara med om, genomgå
    Vanliga konstruktioner: låta undergå
    1891: Nordisk familjebok:
    Examen skulle sträcka sig öfver alla de ämnen och kurser, som enligt skolstadgan skulle i gymnasiet läsas, men examen kunde undergås antingen med eller utan klassiska språk, hvarvid dock de, som aflagt endast realistexamen, ej egde rätt att aflägga ämbets- eller fakultetsexamina vid akademien och ej häller att söka andra stipendier eller publika understöd än sådana, som enligt särskilda stadganden kunde innehafvas äfven af dem, som ej egde fullständiga studentkunskaper.