uppför

Adverb

uppför

1. uppåt, särskilt med bibehållen kontakt med mark eller golv

   Etymologi: Av prepositionen (absolut användning).

Sammansättningar

• uppförsbacke
• uppförslut

Preposition

uppför

1. längsmed och mot toppen av

Verb

uppför

1. böjningsform av uppföra