vägg

Substantiv

vägg

• uttal:

1. lodrätt, ofta plan, rektangulär yta (ofta av sten, betong, gips eller trä) som till exempel kan avgränsa ett rum i horisontalplanet

   Hon satte upp de nya tavlorna på väggen.

   Sammansättningar: bergvägg, betongvägg, brandvägg, brädvägg, bukvägg, cellvägg, fjällvägg, fondvägg, gavelvägg, gipsvägg, innervägg, långvägg, mellanvägg, skiljevägg, snedvägg, spaljevägg, stenvägg, tarmvägg, tegelvägg, vikvägg, väggalmanacka, väggbonad, väggfast, vägghylla, väggkarta, väggklocka, vägglampa, vägglus, vägglyster, väggmadam, väggmossa, väggmålning, väggpanel, väggprydnad, väggskiva, väggskåp, väggspegel, väggtelefon, väggtidning, vägg-tv, vägguttag, väggyta, yttervägg

   Fraser: gå in i väggen, inom fyra väggar, kunna slänga sig i väggen, köra huvudet i väggen, mellan skål och vägg, måla fan på väggen, ställa mot väggen, tala för tomma väggar, uppåt väggarna, vägg i vägg

Synonymer