värld

Substantiv

värld

• uttal: vä:rd /vɛːrd/

1. en stor plats som vanligtvis innehåller allt som "finns" (även fiktiva världar existerar)

   Han reste runt i hela världen (=jorden).

   Världen (=universum) är fylld av mysterier.

   Han är kanske världens längsta människa.

   Jag är fascinerad av Harry Potter-världen.

   Homofoner: värd

   Etymologi: Av fornsvenska væruld, værald, værild, værld (”människoålder, tidsålder, värld, liv”), av fornnordiska verǫld, av urgermanska *weraldiz (”människoålder, livstid, värld”). Jämför engelska world, tyska Welt, isländska veröld och nederländska wereld.

Förleden av fornnordiska verr (”man”), jämför varulv, Värend och värbror, av urgermanska *weraz (”man”), av urindoeuropeiska *wiHrós (”man”). Jämför latinets vir (”man”) (se viral), litauiska vyras (”man”), sanskrits वीर (vīrá, ”man”) och kymriskans gŵr (”man”).

Efterleden av fornnordiska ǫld, varav isländska öld (”sekel, epok”), av urgermanska *aldiz. Bildat ur *alanan (”växa, framföda”), varav fornsvenska ala (”framföda, uppfostra”). och isländska ala (”föda, utfodra”). Nära besläktat med ålder och äldre.

Sammansättningar