vånda

Substantiv

vånda

1. svår plåga av själslig eller kroppslig natur

   Vanliga konstruktioner: vånda inför ngt, vara en vånda för ngn

   Fraser: (kollokationer) fyllas av/känna vånda, vålla en stor/enorm/etc vånda, göra ngt med/under (stor) vånda, göra ngt efter mycken vånda, göra ngt inte utan vånda

   Skulle du då icke gripas av vånda såsom en kvinna i barnsnöd?

   Men Gud gjorde en ände på dödens vånda och lät honom uppstå.

   Besläktade ord: våndas

Synonymer

lidande, plåga, ångest, pina, ve, kval