verb

Substantiv

verb

  1. (lingvistik) ordklass för ord som uttrycker något man gör (en handling, ett skeende e.d.) med placering i tiden (genom böjningsformer)
    Exempel på verb är: "uttrycka", "göra", "placera", "tillhöra".
  2. (lingvistik) ord tillhörande ordklassen verb
Sammansättningar: hjälpverb, partikelverb, verbfras, verbsammansättning
Besläktade ord: adverb, verbal
Etymologi: Sedan 1806 (i formen verbum från 1729). Av latin verbum, egentligen "ord", avlägset släkt med svenska ord.
ordklass för ord som uttrycker något man gör
  • albanska: folje (sq) f
  • arabiska: فعل (ar) m (fiʿl)
  • armeniska: բայ (hy) (baj)
  • baskiska: aditz
  • bosniska: glagol m
  • danska: udsagnsord (da) n
  • engelska: verb (en)
  • estniska: verb (et)
  • finska: verbi (fi), teonsana (fi)
  • franska: verbe (fr) m
  • grekiska: ρήμα (el) n
  • hebreiska: פועל (he) (pô'al)
  • hindi: क्रिया (hi) f (kriyā)
  • indonesiska: kata kerja (id)
  • isländska: sagnorð (is) n
  • japanska: 動詞 (ja) (どうし (ja), doushi)
  • kurdiska: lêker (ku)
  • kymriska: berf (cy) f
  • lao: ຄຳກຳມະ (lo) (kham kam ma)
  • latin: verbum (la) n
  • litauiska: veiksmažodis (lt)
  • malayalam: ക്രിയ (ml) (kriya)
  • nederländska: werkwoord (nl) n
  • nordsamiska: vearba
  • polska: czasownik (pl)
  • rumänska: verb (ro) n
  • ryska: глагол (ru)
  • spanska: verbo (es) m
  • swahili: kielezi (sw)
  • tadzjikiska: феъл (tg) (feʾl)
  • tagalog: pandiwa (tl)
  • tamil: வினைச்சொல் (ta) (viṉaiccol)
  • turkiska: eylem (tr)
  • tyska: Verb (de) n, Zeitwort (de) n
  • ungerska: ige (hu)
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om: verb