vi

Adverb

vi

  1. (ålderdomligt) varför
    Varianter: hvi (ålderdomligt)
varför — se varför

Substantiv

vi

  1. gammalt ord för helgedom, kyrka, ofta inom hedendomen
    Användning: Används mestadels som efterled i ortnamn, se -vi.
    Grammatik: Även den gamla dativpluralformen veum används i uttrycket varg i veum.
    Fraser: varg i veum

Pronomen

vi (personliga pronomen)

  1. personligt pronomen som syftar på de talande i subjektsform; personligt pronomen i första person plural nominativ
personligt pronomen i första person plural nominativ
  • bokmål: vi (no)
  • danska: vi (da)
  • engelska: we (en)
  • esperanto: ni (eo)
  • estniska: meie (et), me (et)
  • finska: me (fi)
  • franska: nous (fr)
  • färöiska: vit
  • isländska: við (is)
  • italienska: noi (it)
  • japanska: 私たち (わたしたち (ja), watashitachi)
  • kroatiska: mi (hr)
  • lettiska: mēs (lv)
  • litauiska: mes (lt)
  • nederländska: wij (nl)
  • nynorska: me (nn), vi
  • polska: my (pl)
  • portugisiska: nós (pt)
  • rumänska: noi (ro)
  • slovakiska: my
  • slovenska: mi (sl)
  • spanska: nosostros m, nosostras f
  • tjeckiska: my (cs)
  • turkiska: biz (tr)
  • tyska: wir (de)
  • ungerska: mi (hu)
  • vepsiska:
  • älvdalska: wįð