vindsvåning

Substantiv

vindsvåning

  1. högsta våningsplan av hus eller byggnad som innefattar en vind, oftast med lite lägre takhöjd eller lutande väggar och inte alla avsedd för boende
Översättningar
  • engelska: attic (en)
  • ryska: мансарда (ru) f
  • tyska: Dachgeschoss (de) n