vittring

Substantiv

vittring

1. det att vittra, upplösning, nedbrytning till stoft

   2013: Det lösa jordtäcket (Naturhistoriska riksmuseets webbplats), Åke Johansson:

   Den kemiska vittringen är mest märkbar hos kalkstenar, som relativt lätt löses upp av surt vatten, så att stora underjordiska grottsystem bildas i kalkstensområden.

   Besläktade ord: förvittring

2. lukt som avsöndras av ett visst djur eller ett visst ämne och ger luktförnimmelser

   2012 (28 jan): Man attackerad av björn under jakt (Dagens Nyheter), Clas Svahn:

   Vid 13-tiden fick mannens hund vittring och jagade upp vad 55-åringen först trodde var en älg.

Besläktade ord: vittra

Synonymer