åsyn

Substantiv

åsyn

1. det att någon ser något eller någon

   Hon blir spyfärdig vid blotta åsynen av liken.

   1847: Skandinavisk fauna, Sven Nilsson:

   Genom säker uppgift känner jag dock att en hund, som blifvit hetsad på en Räfhona, parat sig med henne i egarens åsyn.

   1864: Svenska Familj-Journalen:

   Många personer äro så nervöst retliga, att blotta åsynen af en råtta eller en katt förorsakar dem vanmakt […].

Synonymer