årstid

Substantiv

årstid

  1. del av år, såsom vinter, vår, sommar eller höst
    Årstiderna på jorden uppkommer genom att jordaxeln lutar i förhållande till ekliptikans plan.
    Hyponymer: vinter, sommar, vår, höst


Synonymer

säsong

del av år
  • albanska: stinë
  • baskiska: urtaro (eu)
  • bokmål: årstid (no) m
  • danska: årstid (da) u
  • engelska: season (en), time of year (en)
  • finska: vuodenaika (fi)
  • franska: saison (fr) f
  • italienska: stagione (it) f
  • malajiska: musim (ms)
  • nederländska: jaargetijde (nl) n, seizoen (nl) n
  • nynorska: årstid f
  • polska: pora roku (pl)
  • ryska: время года (ru)
  • spanska: estación (es) f
  • tyska: Jahreszeit (de) f