all

Pronomen

all (neutrum allt, plural alla)

• uttal: /ˈalː/

1. som omfattar samtliga delar eller en hel mängd; ofta vid kollektiver

   Ska du äta upp all choklad själv?

2. (i uttryck) avslutad, klar

   Redan då var det nära att hennes saga var all.

Grammatik: Ordet har flera former som numera mest används i stelnade uttryck, såsom maskulinformen alle (i bl.a. alle man), dativ neutrum allo (i bl.a. i allo), genitiv plural allra, dativ plural allom (i bl.a. allom bekant) och ackusativ maskulinum allan (i för allan del). Vissa ursprungliga böjningsformer existerar numera som separata ord, såsom genitiv plural allra i allra bäst (bäst av alla) och genitiv singular alls.

Sammansättningar: allahanda , alldaglig , allihop , allkonstnär , allmän , allsidig , alltid , allesamman , alltiallo

Fraser: all världens väg, alla tiders, allom bekant, allom given, allt vad tygen håller, en gång för alla, för all del, för allan del, i all sin dar, i allo, i allo lande, i allom tid, när allt kommer omkring

Se även: ingen

Synonymer