balk
Substantiv
balk
- långsträckt, eventuellt bärande byggnadselement, bjälke
- (juridik) lag(samling) av särskild vikt; ursprungligen en avdelning eller ett större kapitel av en större lag eller lagbok
- Sammansättningar: brottsbalk, byggningabalk, föräldrabalk, giftermålsbalk, handelssbalk, jordabalk, konungabalk, miljöbalk, missgärningsbalk, rättegångsbalk, straffbalk, tjuvabalk, utsökningsbalk, äktenskapsbalk, ärvdabalk
- (heraldik) diagonal linje över vapnet
Synonymer
bjälkeÖversättningar
byggnadselement
- bokmål: bjelke (no) m
- engelska: beam (en)
- finska: palkki (fi)
- isländska: bjálki (is) m
- nynorska: bjelke m
- tyska: Balken (de) m
juridik
- finska: palkki (fi)
- isländska: bálkur m
- tyska: Gesetzbuch (de) n, Kapitel (de) n
heraldik
- engelska: bend (en)
- franska: bande (fr) f
- italienska: banda (it) f
- tyska: Schrägbalken (de) m
