befogenhet

Substantiv

befogenhet

1. laglig rätt att vidta viss typ av åtgärder

   Ibland önskar man sig ökade befogenheter för polisen.

2. gränser inom vilka en fullmaktstagare har rätt att agera, så som en fullmaktsgivare har bestämt det i fullmakten

   Ombudet har inte följt huvudmannens muntliga instruktioner om att bilen skulle vara grön. Ombudet har alltså handlat utanför sin befogenhet.

Synonymer