mandat

Substantiv

mandat

uppdrag
(politik) plats i en riksdag
(juridik) uppdrag av rättslig karaktär

Etymologi: från latinets mandatum

Sammansättningar: mandatfördelning

Synonymer

fullmakt, befogenhet, uppdrag

Översättningar

uppdrag

tyska: Mandat^(de) n

plats i en riksdag

tyska: Mandat^(de) n

uppdrag av rättslig karaktär

tyska: Mandat^(de) n

Wikipedia har en artikel om: mandat