brand

Substantiv

brand

brandkåren kämpar mot en brand i Irak
  1. utbrott av eld som förhärjar ett område
  2. (ålderdomligt, vanligen i sammansättningar) åkomma
    Sammansättningar: mjältbrand, kallbrand, hetbrand, lungbrand, tryckbrand, muggbrand
Besläktade ord: brinna, brinnande, brunnen, bränd, bränna, brännare, brännbar, bränning, brännande, bränsle
Sammansättningar: brandbil, brandfara, brandfarlig, brandfarlighet, brandkår, brandman, brandsläckare, brandvarnare, brandvägg, husbrand, mordbrand, skogsbrand, storbrand

Synonymer

brasa, eld, eldsvåda, vådeld, vårdkase

Översättningar
  • bokmål: brann (no) m
  • engelska: fire (en)
  • franska: incendie (fr) m
  • italienska: incendio (it) m
  • nederländska: brand (nl) m
  • nynorska: brann m
  • ryska: пожар (ru)
  • tyska: Brand (de) m, Feuer (de) n