diss

Substantiv

diss

1. (musik) höjt d; ton med frekvens nära 311.13 · 2ⁿ Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med ess och fessess

   Sammansättningar: diss-moll

   Vanliga konstruktioner: ettstrukna diss, femstrukna diss, fyrstrukna diss, trestrukna diss, tvåstrukna diss

2. (vardagligt, slang) det att dissa någon

Synonymer