skönhet

Substantiv

skönhet

  1. det att vara skön eller vacker; föremål som uppfattas som vackert
    Sammansättningar: skönhetsfläck
  2. (vardagligt, potentiellt nedsättande) kvinna som uppfattas som vacker
    1910: Om Kellgrens sista diktning (Samlaren), Sverker Ek:
    Han hade kastat sig in i en lättsinnig förbindelse med en af operans på alla sätt mest berömda skönheter, Fredrique Löw […].

Synonymer

vacker, fägring

det att vara vacker
  • bokmål: skjønnhet (no)
  • engelska: beauty (en)
  • finska: kauneus (fi)
  • franska: beauté (fr) f
  • polska: piękno (pl) n
  • tyska: Schönheit (de) f
vacker kvinna
  • bokmål: skjønnhet (no)
  • engelska: beauty (en)
  • franska: bombasse (fr) f
  • polska: piękność (pl) f
  • tyska: Schönheit (de) f