fälla

Substantiv

fälla

  1. fångsredskap ofta försett med lockbete för att locka och medelst fallucka eller annat som faller igen fånga eller innestänga ett djur
  2. anordning som gjorts iordning för att fånga någon/något som passerar

Synonymer

nedlägga, hugga ner, avverka

Besläktade ord

Fraser

fångsredskap
  • engelska: trap (en)
  • finska: ansa (fi), loukku (fi)
  • franska: piège (fr) m
  • polska: pułapka (pl) f
  • tyska: Falle (de) f

Verb

fälla

  1. få något eller någon att falla
    Kalle fällde Anders i fotbollsmatchen.
    På hösten fällde de några gamla träd.
  2. (om domstol) formellt förklara någon skyldig
    Antonymer: fria, frikänna
  3. (tillfälligtvis) yttra, uttala något (t.ex. ett omdöme e.d.)
  4. slutgiltigt åstadkomma något (t.ex. ett utslag, ett avgörande e.d.)
    Till slut är det marknaden som fäller utslaget.
  5. (jakt) att skjuta ett vilt djur
    Det ryktas att han fällde en varg.
Fraser: (partikelverb) fälla igen, fälla ihop, fälla in, fälla ned, fälla upp, fälla samman, fälla ut
Fraser: fälla en tår
få något eller någon att falla
  • finska: kaataa (fi)
  • franska: renverser (fr), abattre (fr)
  • polska: powalić, obalić (pl)
  • tyska: fällen (de), fallen lassen
formellt förklara någon skyldig
  • finska: tuomita (fi)
  • polska: skazać (pl)
  • tyska: verurteilen (de)
(tillfälligtvis) yttra, uttala något
  • polska: wydać (pl), wyrazić (pl)
slutgiltigt åstadkomma något
  • polska: rozstrzygnąć (pl)
att skjuta ett vilt djur
  • finska: kaataa (fi)
  • tyska: erlegen (de)