falla

Verb

falla

  1. okontrollerat röra sig mot en himlakropps yta; okontrollerat röra sig i ett gravitationsfält
    Hon föll från nedersta våningen, men fick inga allvarliga skador.
    Jag är trädets vän. Därför äter jag bara fallen frukt.
  2. (militärt) bli intagen av fienden
    Efter två veckors belägring föll staden till ockupanterna.
  3. (sport) förlora en tävling eller en match mot någon man sett en möjlighet att slå
    I spurtuppgörelsen om tredjepriset föll Andersson mot den ryske åkaren.

Synonymer

dala, rasa, kapitulera, störta, trilla, stupa, ramla

Besläktade ord

Fraser

röra sig nedåt
  • engelska: fall (en); (falla omkull) fall over (en); (falla av) fall off (en); (falla i sömn) fall asleep (en)
  • esperanto: fali
  • franska: tomber (fr)
  • italienska: cadere (it)
  • kurdiska: ketin (ku)
  • nederländska: vallen (nl)
  • polska: spadać (pl), upadać (pl)
  • spanska: Caer
  • tigrinska: ምውዳቕ
  • tjeckiska: spadnout (cs), padat (cs), upadnout (cs), padnout, klesat, klesnout
  • tyska: fallen (de)